Historia

Hunden Medina

Ända sen barnsben har jag haft hundar omkring mig. Det har varit några gråhundar. Första riktigt egna hunden var en långhårig tax vid namet Cindy. Som vuxen har jag haft cockerspaniel och irländsk röd setter innan jag gick över till weimaraner.

Cindy blev nästan 15 år gammal. Hon var en riktig tax från nos till svanstipp. Hon gick alltid lös, för om hon blev kopplad vägrade hon att röra sig ur fläcken! När pappa var ute på gärdena sprang hon omkring när hon blev trött, sätte hon sig framför traktorn och vägrade flytta sig så pappa fick stanna och ta in henne i hytten då skulle on sova bakom honom på stolen eller på golvet i traktorn.

Sen kom yrvädret Medina. Hon jämnställde sig med barnen i familjen gjorde precis som de, alltid glad och busig. När hon började bli till åren så funderade vi på nästa hund, vad ska det vara, ville ha en pigg och glad hund men inte lika livlig inomhus som settern och med vakt i då vi skulle flytta ut i skogen.

Visste vad jag ville ha ut av en hund men kunde inte hitta de egenskaperna hos de raser jag kände till. Jag var på besök hos goda vänner och vi diskuterade hund berättade om mitt dillemma. Då sa paret vi vet vilken hund som skulle passa dig och visade mig numret av hundsport, där Weimaranern var månadens rasspecial. Läste och visste detta var hunden för mig. Lånade med tidningen hem och visade maken. När han läst artikeln var kommentaren - Detta är ingen hund för oss. Men Jag sa EN SÅN HUND SKA VI HA!